Det är inte varje dag man kan säga att det känns som om man har rest till en annan värld – speciellt när den här platsen ligger endast ett fåtal timmars flygresa bort. Ändå säger många förstagångsresenärer som besökt Island, den nordiska ö-nationen under polcirkeln, precis det. Med en bild i mitt huvud av ett land byggt av isformationer, glittrande glaciärer och varma källor, landade jag en blåsig dag i november på Keflaviks flygplats.
Island välkomnade mig med starka fläktar av krispig glaciärluft och jag kände mig genast väldigt tacksam för att jag packat ner underställ, kashmirtröjor och en varm, fodrad parkas. Min första anhalt var i Reykjavik och en kostnadsfri promenad genom staden, ledd av en charmerande lokal guide. Vi startade vid Austurvöllur, ett torg mittemot parlamentet där lokalbefolkningen brukade samlas för att protestera mot regeringens politik. Därifrån besökte vi ett antal kända landmärken och statyer såväl som mindre välkända rariteter; allt medan vår guide berättade fashinerande historier om Reykjaviks Huldufólk (älvor), upprättandet av det första parlamentet och historien om de två rökpelarna i centrum som gav Reykjavik sitt namn ’rökig vik’.
Det som delvis lockade mig att besöka Reykjavik var förhoppningen om att få uppleva ett framträdande av det flyktiga norrskenet dansandes på natthimlen. På lördagskvällen bordade en grupp från samma hotel Reykjaviks Excursions buss som tog oss med till en avlägsen destination på kusten där chansen att se ljusspelet är betydligt större än inne bland stadens ljus.
Som vår guide förklarade, är norrskenet ett fenomen som helt beror på väderförhållandena och ses bäst under klara, molnfria nätter. Till en början stirrade vi upp mot en envist svart himmel med den kalla vinden svepande om öronen. Men efter ett antal improviserade stopp med bussen, började ett ljus fläckvis sprida sig över himlen ovanför: gröna, dimmiga strimmor dansade plötsligt framför våra ögon – och lekte kurragömma med kamerorna som försöka fånga vartenda ögonblick av skådespelet. Den kvällen, på en vindsvept vulkanisk slätt, kände jag mig väldigt lyckligt lottad över att ha fått uppleva detta magiska ljussken.
En mycket sömnig version av mig klev upp tidigt nästa morgon för att uppleva Gyllene Cirkeln – en av Islands mest väkända attraktioner som innefattar de tre juvelerna i landets krona; Thingvellir Nationalpark, Gullfoss vattenfall ochde varma källorna i Geysir-området. Thingvellir Nationalpark är födelseplatsen för den isländska nationen, där världens äldsta existerande parlament Althingi formades 930 e.Kr. Thingvellir är ett sceniskt mästerverk av svart klippsten och avskalad vulkanisk terräng, beströdd av vindpinat gräs. Högt upp på bergssidan erbjuds en storslagen utsikt över lavaslätter täckt av silvergrå mossa, klarblå fjorder och rödbrunt gräs så långt ögat kan nå. När jag promenerat över den sista bron vid 10.30, steg solen äntligen upp över bergen och gav hela landskapet ett fantastiskt, gyllene ljus.
Nästa stopp var Gullfoss, ett mäktigt vattenfall som forsar fram i flera etapper i floden Hvitá. Jag lämnade Gullfoss täckt i silverfärgade små vattendroppar för att utforska de varma källorna vid Geysir och dess ’yngre bror’ Strokkur, i närheten. De geotermiska regionerna är bedårande och helt olikt den karga, post-apokalyptiska skönhet i landskapen vi tidigare rest igenom. Vägarna är marmorerade av mineralrika lerformationer och beströdda med ångande källor och vattenpölar. Vi behövde inte vänta länge på den symfoni av ånga som Strokkur bjuder på ungefär var fjärde minut – vitt skum och ånga skjuter upp ur jorden, ibland upp till 70 meter högt, till publikens förundrade förtjusning.
Min sista dag i Reykjavik spenderades i de termiska vattnet vid Blå Lagunen, strosandes längs de nästan lego-liknande bakgatorna av Reykjavik och med att beundra den arktiska solnedgången över staden från Hallgrímskyrkans torn. Detta välkända landmärke erbjuder en 360-graders panoramautsikt över Reykjavik och passar in perfekt i dess unika landskap; färgglada hus i korrigerad plåt, blanka sjöar och snötäckta berg. Mitt besök här har visat att, trots närheten till sina europeiska grannar, kommer den här staden alltid att bjuda på magiska och stundvis, nästan utomjordliga upplevelser till de som söker dem.
